Hemma igen

Här i Umeå snöar det. Fint. Nu lägger vi ner den här bloggen. Hoppas att ni som läst, vilka ni nu är har haft trevlig läsning. Vi har haft en väldigt bra månad. Om ni vill får ni gärna lämna en kommentar så vi får veta vilka ni är!

Sista dan!

Nu snart ska vi åka hem. Igår var vi ute och åt med Cavegänget. Det var trevligt och gott. Vi åt etiopisk mat: en massa olika grönsaksröror med ett bröd som nästan var som en pannkaka. Lite ledsamt att säga hejdå till alla, nu får vi ses på internet. Men också lite skönt att komma hem. Nu måste vi sluta, och åka till flygplatsen med vår tyska fotografvän.

Ett mylittleponyhus

Närmast fjädern vinner!

Fjäderbowling

Hejdå Cave!

Hemma i Detroit!

Ja så känns det faktiskt. Ett märkligt hem och en märklig stad. Vi har plockat ner utställningen på Cave. Mer bilder kommer snart på hemsidan. Vi har gått på fest och kände flera personer från flera håll och helt plötsligt kände alla alla och vi också. Lite som en amerikansk film, i slutet när allt sammanfattas. Exakt så var festen. Lasse är här också så Frida är glad. Ylva också men kanske inte på samma sätt.
Igår var vi på fjäderbowling. Det var jättekul men svår beskrivet i text. Se bild. Det är en belgisk sport. Idag har vi varit på easternmarket och åt på Russell street deli. Igen. Snart ska vi gå på Cass café. Igen.

Parsons

Nu har vi spridit tejpen vidare. Igår presenterade vi galleri60e på Parson (där Anna går) och delade ut tejp. Så förhoppningsvis får vi framtida tejputställare i New York.

På Brooklynbridge

Saker som förvånar med New York

- Att allt är så smutsigt och trasigt fast man vet att det samtidigt är svindyrt.
- Att allt är så oeffektivt fast man vet att det är en enorm stad. Ingen står till höger i rulltrapporna.
- Att de har så många pelare och statyer draperade i tygsjok fast man vet att husen är byggda på 1800-talet.
- Att alla är så vänliga. Ser man tillräckligt förvirrad ut kommer de fram och frågar om man är borttappad. Fast man vet att de borde hunnit tröttna på turister.
- Att alla har så höga klackskor fast man vet hur ont i fötterna vi har trots våra lågskor.
- Att på en gata Brooklyn går bara ortodoxa judar, med lockar och hattar.

Allt är fantastiskt!

Vi är trötta och orkar inte riktigt skriva så mycket. Mer än att allt är fantastiskt. Hela resan är fantastiskt bra. Alla vi träffar är så otroligt vänliga. Förhoppningsvis är vi också det, vänliga alltså. Fast vi är trötta för att allt är så fantastiskt hela tiden.

Gullig giraff!

Fina hus, dyra affärer

Frida vill flytta till Boston

Världens vackraste tågresa till Boston

Utställning på CCS

Nu har vi lagt upp bilder från utställningen vi gjorde tillsammans med Ingos klass på CCS.
www.galleri60e.com

Mer blomster!

Blomsterfesten

Konsten!

En matare

I torsdags satt jag(frida) i en park, hade ont i huvudet och läste i min bok. I den här parken och i alla andra finns massor av ekorrar. Här är dom inte svarta som i Detroit utan gråbruna. I alla fall kom det en kvinna som matade duvor och ekorrar. Hon ställde små vatten byttor åt ekorrarna. Sen när hon gick följde ekorrarna efter henne, typ 20 stycken. Sjukt. Jag matade dom inte.

Kaffe!

Igår var en fantastiskt bra dag här i den stora staden. Vi var på MoMa. Det var väl helt ok. Sen på kvällen fick vi vietnameskt kaffe på en restaurang i China town. Å tänk att kaffe kan vara så gott. Så hann vi också med lite shopping och fika och bussåkning.

Hopp och lek i Central Park

Vackraste platsen igår

Ett litet huvud i en stor stad

Packning till NYC. Vem är vem?

Här har det hänt mycket

Oj oj. Nu har det hänt en hel del sen sist. Dels har vi avslutat vårt engagemang som internationella curatorer: klassen på CCS har haft sin presentationsutställning. Ett tag ville vi mest skälla ut dom (eftersom de var som de inte ens kunde förstå att man på en affisch ska skriva tid och plats) men sen gjorde några av de ganska fina galleri60e-utställningar ändå och sen blev vi rörda när de tackade oss.

Sen åkte vi till New York. Vanessa, som är världens snällaste skjutsade oss till flygplatsen. Så långt gick allt bra men sen visade det sig att kommunikation med flyg i staden Detroit var nästan lika svårt som busstransport. Efter att ha fått plan inställda, blivit skickade till olika flygbolag på olika terminaler, fått fel biljetter utstkrivna och fått checka ut och sen betala för vårt bagage igen lyckades vi till slut komma med ett plan bara fem timmar försenade.

Nu är vi i alla fall i den stora staden och har ont i fötterna. Det är tur att vi kan vila hemma hos Anna och Fredrik och deras inneboende Ava.

den onda ekorren

4 av 6 hade skägg

Vernissage

pumpor

fredag och lördag och söndag

fredag:
dåligt humör
äcklig vindruveläsk (obs ylvas val, frida drack apelsin, god)
tejpade utställningen
åt hos kevin o vanessa (gott)
gick på vernissage
köpte mat, vin och mp3spelare
frida blev inlåst i bilen
åt drive in dounuts i bilen hem
lördag:
eastern market
kopierade kartor och text
köpte mackor
fixade klart för vernissage
vernissage
många pratsamma amerikaner(trevliga)
drack vin
väntade på chris
gick på Childbite konsert
såg många stora skägg
söndag:
gick till campusområdet
flydde en ekorre(frida började mata den, dumt)
gick på Detroit institute of art
tappde bort varandra
letade länge
gick hem
åt potatis mos

Önskemål om mer bilder!

Det kommer det kommer. Imorgon är det öppning av utställnigen på Cave. Vi har precis varit och köpt vernissagesvinet. På vägen tillbaka fick vi drive in dounats. Det är det mest amerikanska vi gjort hittills.
Igår var vi i renaissance center, det är GMs huvudkontor. Ända upp till restaurangen på 72 våningen åkte vi. Vi fick lite handsvett när vi fattade att hissen var av glas och gick utanför tornet. Men väl uppe fick vi lite gratis ost av några bussnies gubbar. Så köpte vi varistt glas bubbelvin för endast 8 dollar per glas. Billigare än Umeå och så mycket högre upp.

Söta popcorn!

Så blev det kväll

Ett möblemang för konst

72 vånigen! (man ser Kanada)

kopiering och andra konstigheter

Idag har vi försökt kopiera. En enkel och grundläggande sak för vårt konstutställande. Trodde vi. Men kopieringsapparaterna har märkliga pappersformat och på skolans utskriftskontor klarar de inte att skriva ut dubbelsidigt. Allt är annorlunda. De mäter i fötter och tummar och gallon och miles. Ibland förstår jag ingenting. Hur mycket ska man ge i dricks? Hur ska man svara när alla på gatan säger hello ladies? Varför har de byggt husen så himla höga och sen bara övergivit dom? Varför har universitetet här en egen polis? Hur kan en presidentkandidat prata om sitt dödande av vietnameser som en stolthet? Och hur kan alla ändå vara så vänliga?

Internationella curatorer

Ja det kan man inte tro om man skulle se oss nu. Vi ligger i sängen med varsin data. Frida är lite svettig, iklädd blommiga byxor och randig tröja. Ylva har forfarande delar av sin pyjamas på sej. Men tydligen är det det vi är, i alla fall för Ingos klass concepts and image. Vi ska göra en Galleri60e utställning tillsammans med dom. Alla medverkande står med som konstnärer och så står vi som curators. Snart får vi väl klä på oss ordentliga kläder i alla fall.

Tjusigt plank!

Galleri60e visits Cave